Trots att vi inte vet så mycket om Alphonse Nies väcker hans verk i Europaparlamentets samling av samtidskonst associationer till hans landsmäns verk. Genom sitt val att på ett tragiskt men ändå romantiskt vis återge en fabrik i sitt land sammanfaller Nies angreppssätt med Jean-Pierre Thilmanys Usine à gaz som också finns i samlingen. Den höga fabriksbyggnaden sedd ur ett grodperspektiv, den bolmande röken och linjerna som stegvis suddas ut återger en liknande känsla av en oundviklig närvaro på en plats i ett område där den geografiska hierarkin har skrivits om och omstrukturerats. Kontrasten med vegetationen i Nies verk förstärker intrycket av att fabriken inte hör hemma i miljön utan övermannar den.