1. Europeiska unionen. Det europeiska bygget. Demokratin och dess spelregler.
Vi inleder denna konstnärliga resa som kretsar kring demokrati med en rad verk som iscensätter positiva och spännande visioner om förverkligandet av det europeiska projektet.
Konstverk
John VASSAR HOUSE: Parlamento Europeo, 1979 – On display in visitors’ area, Strasbourg
I slutet av 1980-talet skapade, Françoise Schein en rad pannåer som kan jämföras med reliefer, och vars formella referenser återfinns i stadsutvecklingsplaner för moderna storstäder eller i kartor över infrastruktur och kommunikationsleder (tunnelbane- och tåglinjer, större vägar och luftleder). Hennes Ideoglyphe Européen (1988) utgörs av ett labyrintiskt mönster med färdleder som går i sicksack och i olika riktningar, ovanpå en metallyta som avsiktligt har rostat – ett nät av slingrande vägar med små elektriska glödlampor där EU:s huvudstäder skulle ligga på en karta över Europa. Högst upp på verket sitter fyra små klockor som anger tidzonerna, och som enligt Scheins avsikt alla ska vara korrekt inställda, som en symbol för samförstånd och enighet mellan länderna: “mettre des montres à l’heure = signe de l’entente, accord”.
När konstverket köptes in och presenterades i Europaparlamentet 1997, beskrev Schein det som ett “abstrakt verk om det europeiska bygget. Verket, som skildrar gränserna runt en kontinent som är i rörelse och på frammarsch, skapades två år före Berlinmurens fall. Som en föraning om en händelse som skulle skaka om Europa efter andra världskriget gjorde jag denna skulptur efter att ha bott i New York i tio år, en lång period av frånvaro och främlingskap som utan tvivel gjorde det möjligt för mig att, tack vare mitt utifrånperspektiv, förstå den sammanhållning som finns mellan alla Europas länder – en sammanhållning som skapats av ett enda folk: européerna”.
Schein beskrev också Ideoglyphe som det första i en lång rad verk i storformat som hon hade arbetat på sedan 1989. Hennes internationella urbana konstprojekt, som skapades i olika tunnelbanestationer i europeiska huvudstäder, hade också de ett grundmotiv, nämligen nätet, i syfte att uttrycka det nära förhållandet mellan kunskap och demokrati.
Ett annat symboliskt föremål som handlar om Europaparlamentets viktiga roll som motorn i den parlamentariska demokratin i Europa är European Parliament (1979). Verkets upphovsman, John Vassar House,utformade detta föremål, som påminner om en stor kompass, ett astrolabium eller ett vetenskapligt navigeringsinstrument, som är en symbolisk representation av ett särskilt ögonblick i det europeiska projektets historia, som inföll 1979:
“Verket Parlamento Europeo hugfäster minnet av valet 1979 och symboliserar ett ögonblick då flera europeiska länder är på väg att bli medlemmar. De befintliga länderna är en del av ringen och har sina egna, karakteristiska kilformer, som tillsammans bildar en solid cirkel. Nya medlemmar är redo att ansluta, som del av en centrifugalkraft”.
Dessutom är skulpturens form en tydlig referens till maktfördelningen inom Europeiska gemenskapen:“Den lilla laminerade ringen som roterar runt sin egen axel med tre stift – som symboliserar rådet, kommissionen och rättsväsendet – representerar den mekanism som rör annat än lagstiftningsfunktionerna”.
Dessa inspirerande principer omsätts i en fascinerande roterande mekanism, en lutande och fantasifull kompass eller klocka som markerar rörelserna i det företag som samordnades mellan de länder som utgjorde Europeiska unionen 1979 och de länder som väntade på att snart bli medlemmar.
Vassar utformade denna skulptur som en “visuell åminnelse av det stora historiska ögonblick då det första allmänna valet till Europaparlamentet ägde rum”, Rörande verkets innebörd sa han också att: “var och en av ringens nio kilformade delar representerar de nio medlemsstaterna, och delarnas storlek speglar varje lands röststyrka. Deras externa ytor är ett uttryck för ländernas särprägel, medan ringens inre yta representerar sammansmältningen till en gemensam enhet: Europaparlamentet. Tre motursrörelser hos den inre ringen utgör en kronologisk översikt över det europeiska samarbetet fram till dess, nämligen Frankrike – Tyskland, Benelux – Italien och Danmark – Storbritannien – Irland. Grekland väntar på att få komma in i cirkeln. Fundamentet symboliserar väljarna och består av de olika politiska strömningar som den parlamentariska strukturen vilar på. Dessa strömningar är en kinetisk kraft som driver parlamentets arbete framåt”.
Kammaren från vilken Europeiska gemenskapens lagstiftande makt utgick avbildas i Hémicycle Strasbourg (1987), som visar en del av plenisalen mitt under ett sammanträde under P. Daenkerts ledning 1987. Målningen bygger sannolikt på ett foto från perioden och är en tolkning som målats med autentisk noggrannhet och teknisk skicklighet av John Goudie Lynch.
I närheten av Europaparlamentets andra stora plenisal i Bryssel står det monumentala verket Confluences (1989), av den belgiske skulptören Olivier Strebelle. Det är ett verk som tycks trotsa gravitationen och är ett av hans tekniskt sett mest vågade verk. Konstnärens skapelse är ett veritabelt stålträd med kraftig cylindrisk stam som reser sig och förgrenar sig i ett stort antal rör grupperade i klasar som möts, breder ut sig och vajar i Spaakbyggnadens atrium. Strukturen är, som dess namn antyder, fri och organisk och symboliserar en sfär av sammanflöden och möten, av broderskap och det samförstånd som de europeiska nationerna måste sträva efter att upprätthålla i sina diskussioner och gemensamma företag.